SYSTRARNA LUNDBLADS BLOGG

Äldre människor är obehagliga. Och med äldre så menar jag de som har varit pensionerade så länge att de knappt minns hur det var att jobba. Man kan inte riktigt lita på att de kan bete sig som folk. Man vet inte om de är vuxna, och bör tilltalas därefter, eller stora bäbisar som inte hör, inte ser och inte förstår.

Man måste liksom redigera sitt språk så att man inte använder stora ord. Som email. Messa. Eller internetbank. Har jag lärt mig.

För någon dag sedan så tog jag bussen upp till söder. När jag ställt mig upp i gången för att gå av så tvärbromsar bussen så att jag måste gripa tag i ett handtag för att inte ramla. Jag tag i handtaget som sitter på ovansidan av stolsryggarna, och på grund av den häftiga tvärniten så råkar jag komma åt bakhuvudet på en tant som sitter på stolen som handtaget tillhör. Hon hade sitt huvud kanske 5 cm ifrån handtaget.. Inte alls hårt, men man vill ju ogärna komma åt någon man inte känner.

"Oj, förlåt! Det var inte meningen!" utbrister jag högt.
Tanten vänder sig om, som i ultrarapid med öppen mun och ögon som är påväg att ploppa ur sina hålor. Hon kan inte förmå sig att säga något utan ser verkligen ut att vara stum av häpnad för att någon kan begå denna skymf mot henne. Hon gör den där typiska, vända sig om, vända sig tillbaka, vända sig om igen för att hon inte kan tro sina ögon. Hela tiden med öppen mun och stora koögon samtidigt som hon tar sig om bakhuvudet för att känna om jag har snott hennes två hårnålar. Det hela pågår i, vad som känns som, flera minuter, medan jag står och väntar på ett svar och tanten med sin kränkta min försöker förstå vad som har hänt. Bussen har stannat vid min hållplats för länge sedan så jag blir tvungen att skynda av för att inte missa den.

Och det är här jag undrar:
1) Hade inte en "vanlig människa" sagt nåt i stil med "ingen fara", eller om det hade gjort riktigt ont, typ "Ajaj, nej men det är lugnt". Det hade iallafall jag. Om så någon hade slagit mig i bakhuvudet med ett basebollträ och sedan bett om ursäkt så hade jag sagt att det var okej. För det är så man gör. Faktiskt tycker jag att det är mer otrevligt att inte besvara en ursäkt, än att slå någon med ett basebollträ.

2) Trodde hon att jag försökte sno hennes hårnålar?

3) Eller att jag har gjort det till en sport att gå och sopa till okända tanter i huvudet av ren illvilja?

Efter att ha suttit i kassan på ICA på östermalm så har man ju sett det mesta. Allt från tanter som får raseriutbrott när man inte vill stänga sin kassa med 10 meters kö under julhelgen för att bära hem deras kassar ("Men hur har du tänkt att jag ska få hem det här då!?!"), till fina damer i päls med matchande pälsmössa som blir vansinniga över att hudkrämen är prismärkt med 99:90, men kostar 99:95 i kassan (nej jag skojar inte).

Borde inte gamla människor märkas med ett bäst före-datum, så att man vet vilket årtal de är kvar i? Om jag vetat att tanten som blev förbannad över 5 öre var kvar på 1950-talet när 5 öre var värt någonting, så kanske jag hade kunnat ta hennes ilska på större allvar.

Eller tanten som kom tillbaka dagen därpå för att fråga om vi hade hittat enkronan hon hade tappat vid kassan. I hennes huvud kanske det var värt en hundralapp.

Hursomhelst. De är obehagliga.

Jaha. Så har min mobil då blivit stulen. Igen. Så om någon försökt kontakta mig och inte fått svar så beror det alltså på att jag inte har en fungerande mobil för tillfället. Jag har i och för sig fått ett nytt SIM-kort och en lånemobil från de snälla killarna på Phone House i Skrapan. Men dumma, dumma Tele2 har inte aktiverat mitt SIM-kort trots att jag ringt och tjatat två gånger. Och nu har de stängt. Undrar lite hur jag ska vakna imorgon med tanke på att min väckarklocka är mobilen. Så om någon känner för att ringa mig på min hemtelefon sådär runt kl. 8 imorgon bitti så är det fritt fram. Eller ska vi säga nio? Vi säger nio.

Vilken stjärnskådardag! Först satt jag och Amanda och fikade bredvid Marie Serneholt på Blåbär vid Odenplan, sen gick jag föbi en extremt solbränd Carolina Gynning på gatan vid Roslagstull.

Annars en ganska oproduktiv dag... Skärpning imorgon!

Det fina vädret idag gjorde ju att man inte kan sitta inne, så vi har varit flitiga i trädgården idag.

Jag har dragit upp maskrosor, snott sten från en tomt som vi misstänker att kommunen äger, tagit bort bränn-nässor, sått gräs och oljat in utemöblerna. Sen tog vi en cykeltur in i skogen och Andreas fiskade.

Känner mig slö och håglös idag, men förhoppningsvis kan ett varmt bad med nyinköpta boken "Hey Dolly" av Amanda Svensson råda bot på detta (boken ska inte bada, alltså, det tror jag inte den skulle tycka om).

Drömde att jag hade bokat en resa till London och sen kunde jag inte åka, så jag försökte ringa och avboka biljetten men jag kunde inte komma fram för när jag tryckte på siffrorna på telefonen kom det upp helt andra siffror på displayen. Typisk stressdröm á la Malin.