SYSTRARNA LUNDBLADS BLOGG

Eftersom Fordens växellåda gav upp mitt på Essingen i lördags så blev det bråttom att hitta någonting nytt att åka i. Bilen ska lagas i Eskilstuna men det kommer ju ta ett tag och sen ska den nog säljas.

Så efter lite letandes hittade vi en Audi på blocket som vi tittade på imorse. Fin utanpå, lite sliten men helt ok inuti och går bra. Fick ned priset från 8000 till 5000 kr eftersom den var obesiktigad. Besiktigade vid lunch och den gick igenom utan problem. Besiktningsmannen höll t.o.m. på att tappa hakan när han frågade vad vi hade gett för den, så det får man väl ta som ett gott betyg. Nu håller vi tummarna för att den inte brakar!

Box Service var precis förbi och lämnade IKEA-grejerna. Snart kommer soffan också, och i eftermiddag kommer killen från Bredbandsbolaget och installerar bredband. Så jag är i stort sett fånge i lägenhen hela dagen...

...skulle jag vifta med den så att alla möbler och saker magiskt hamnade på sin rätta plats. Jag trodde det skulle vara roligt att packa upp, men det är ju bara jobbigt...

Första lasset kördes ut till lägenheten igår, snart kommer mamma och pappa med släpvagnen igen!

Så kom morgonen då jag skulle öppna gymmet på egen hand. Jag lärdes upp igår. Skrev långa anteckningslistor för att inte missa något moment. Lämnade anteckningarna i receptionen för att inte glömma dem. Fick låna nycklar och gick och la mig tidigt för att orka upp kl 5.

När väckarklockan ringer slår det mig: Koden för att komma in i lokalen, ligger prydligt nedskriven på mina anteckningar inne i gymmet i facket där min kollega tipsade mig om att jag kunde lämna dem. Ingen kod - ingen möjlighet att hämta anteckningarna. Och eftersom jag inte slagit koden någon gång så kan jag för mitt liv inte minnas vad den var..

Så jag börjar jaga stackars chefer och kollegors telefonnummer på eniro och blir tvungen att panikringa dem halv sex på morgonen mitt i semestertider... Iallafall de få som jag lyckades hitta numret till, vilket är två. Inget svar någonstans. SMS:ar och panikringer några gånger till till stackarna. Fortfarande ingen reaktion.

Vad i helvete gör man? Två av kollegorna finns inte på eniro. Kanske kan jag vänta tills ett annat center öppnar så jag kan ringa dem och fråga om de vet koden. Men varför skulle de kunna det?

Klockan närmar sig "dags att åka-tid" och jag sitter i pyjamasen och jagar nummer på nätet. Jag gör ett sista försök på hitta.se efter de jag inte hittade numret till. Sajten hittar en Maria istället för Mia. Chansar på att det är rätt men får inget svar.

Bestämmer mig för att åka för att vara på plats ifall jag skulle få tag i någon. I värsta fall får jag sätta en lapp med "tekniskt fel" eller nåt på dörren.

20 min innan öppning plingar det till i mobilen och Mia/Maria är tydligen vaken trots att klockan inte har slagit 6 så hon skickar koden! Dagen är räddad!

...för alla dagens tvättider var lediga i tvättstugan. Lucky me!